Godmorgon
Nu har man pallrat sig upp ur sängen. Halsen är otroligt rasslig, har så ont. Funderar på att åka hem redan ikväll om nån kan övertyga mig. Vi har lov nästa vecka, så måste packa en hel del. Måste ju säga att jag är på riktigt bra humör efter gårdagens "slaget om siljan" som många redan vet så även fast jag inte pratar mycket hockey så finns det allt ett intresse.
Jag var ett riktigthockeyluder wannabe när jag var mindre. Jag över driver inte när jag säger att säkert mer än 60% av killarna i min årskull tränade hockey när jag var yngre. Det pratades hockey på rasterna, alla följde vårat MORA IK. På företagen lottade man ut fribiljetter och det var långa listor. Jag minns när mitt hockey intresse väktes. Jag gick i fem eller sexan. Min kompis tjatade till sig att jag skulle följa och jag gjorde det. Just denna gång var det helt värdelöst. Jag ville se på matchen men hon ville springa i koridren och ragga på en kille som jag var lite småkär i. Väldigt komiskt. Jag var så arg. En anna kompis frågade mig nästa match om jag ville följa. Det gjorde jag. Vi stod säkert hela klassen tillsammans på läktaren och skrek. Jag vet inte ens varför jag skrek. Men kul var det, Jag köpte halsduk och tröja och det var sån gemenskap på läktaren. Riktig kul. Man skaffade sig idoler och man man blev helt lyrisk och våt i brallan så fort man råkade se dom. Man hängde utanför två timmar innan matchen börja bara för att se medans dom värmde upp utanför med lite fotboll.
Det pinsamma var just en gång minns jag. Jag och min kompis och jag skulle gå iväg med pappersinsamlingen från skolan. (schemalagt på alla elever). I papparsinsammling låg massa tidningar. Jag bokstavligt talade rensade alla tidningar och så fort jag såg nån artikel eller bild på nån från MIK så sparade jag den. Sen gick jag hem astolt och astöntig och klipte ut allt! tog med dom finaste till skolan och klistrade upp på bänken, ritade lite hjärtan med röd penna. Resten fyllde jag min stora garderob och klistrade upp lite glitter, och var på riktigt asstolt och kär.
Sen på påskdagen när man hade hört på radion att mora hade tagit sig till elitserien så var man inte sen med att åka till mora för att ta emot hjältarna och gråta lite, dom kom ut på isen och man gick ner och kramade alla och när man kramade idolerna blev man SJUK knäsvag, så löjligt och så töntigt, jag duschade säkert inte på fyra dagar ville ha kvar dom. Jag var helt besatt, Jag hade en kompis som kunde utantill alla spelares regplåtar på bilen. Ännu roligare. Pappa tyckte det var toppen att jag skaffat mig ett intresse så han köpte ett årskort till mig. Moras första mål i elitserien gjordes faktiskt av ingen mindre än min fyrmäning. Tror du man var nå stolt eller? Sen blev mitt säsongskort stulet och jag vågade inte fråga pappa om mer pengar för att kunna gå på matcherna. Där började det avta..
Kommer aldrig glömma NHLknockouten när stora stjärnor kom till mora. Då stod jag utanför spelar ingången och väntade på alla mina nyförälskelser skulle komma ut så jag kunde få autograf, hade ett linne på mig endast där jag skulle spara alla autografer och det var vinter och Lilja kom ut och tyckte synd om mig för att njag frsö och sa jag skulle klä på mig en jacka. Detta skröt jag väl m i säkert ett halvår. Samt att jag fick en puss på kinden av Hossa. Jag var en cool katt som tyckte att jag kunde dö lycklig. Jag skröt. Senare insåg jag att det fanns mer än hockeyspelare i livet.
Inte så roligt inlägg kanske. Men nu vet ni något om mig som ni inte visste förut.
Ha degött
Jag var ett riktigthockeyluder wannabe när jag var mindre. Jag över driver inte när jag säger att säkert mer än 60% av killarna i min årskull tränade hockey när jag var yngre. Det pratades hockey på rasterna, alla följde vårat MORA IK. På företagen lottade man ut fribiljetter och det var långa listor. Jag minns när mitt hockey intresse väktes. Jag gick i fem eller sexan. Min kompis tjatade till sig att jag skulle följa och jag gjorde det. Just denna gång var det helt värdelöst. Jag ville se på matchen men hon ville springa i koridren och ragga på en kille som jag var lite småkär i. Väldigt komiskt. Jag var så arg. En anna kompis frågade mig nästa match om jag ville följa. Det gjorde jag. Vi stod säkert hela klassen tillsammans på läktaren och skrek. Jag vet inte ens varför jag skrek. Men kul var det, Jag köpte halsduk och tröja och det var sån gemenskap på läktaren. Riktig kul. Man skaffade sig idoler och man man blev helt lyrisk och våt i brallan så fort man råkade se dom. Man hängde utanför två timmar innan matchen börja bara för att se medans dom värmde upp utanför med lite fotboll.
Det pinsamma var just en gång minns jag. Jag och min kompis och jag skulle gå iväg med pappersinsamlingen från skolan. (schemalagt på alla elever). I papparsinsammling låg massa tidningar. Jag bokstavligt talade rensade alla tidningar och så fort jag såg nån artikel eller bild på nån från MIK så sparade jag den. Sen gick jag hem astolt och astöntig och klipte ut allt! tog med dom finaste till skolan och klistrade upp på bänken, ritade lite hjärtan med röd penna. Resten fyllde jag min stora garderob och klistrade upp lite glitter, och var på riktigt asstolt och kär.
Sen på påskdagen när man hade hört på radion att mora hade tagit sig till elitserien så var man inte sen med att åka till mora för att ta emot hjältarna och gråta lite, dom kom ut på isen och man gick ner och kramade alla och när man kramade idolerna blev man SJUK knäsvag, så löjligt och så töntigt, jag duschade säkert inte på fyra dagar ville ha kvar dom. Jag var helt besatt, Jag hade en kompis som kunde utantill alla spelares regplåtar på bilen. Ännu roligare. Pappa tyckte det var toppen att jag skaffat mig ett intresse så han köpte ett årskort till mig. Moras första mål i elitserien gjordes faktiskt av ingen mindre än min fyrmäning. Tror du man var nå stolt eller? Sen blev mitt säsongskort stulet och jag vågade inte fråga pappa om mer pengar för att kunna gå på matcherna. Där började det avta..
Kommer aldrig glömma NHLknockouten när stora stjärnor kom till mora. Då stod jag utanför spelar ingången och väntade på alla mina nyförälskelser skulle komma ut så jag kunde få autograf, hade ett linne på mig endast där jag skulle spara alla autografer och det var vinter och Lilja kom ut och tyckte synd om mig för att njag frsö och sa jag skulle klä på mig en jacka. Detta skröt jag väl m i säkert ett halvår. Samt att jag fick en puss på kinden av Hossa. Jag var en cool katt som tyckte att jag kunde dö lycklig. Jag skröt. Senare insåg jag att det fanns mer än hockeyspelare i livet.
Inte så roligt inlägg kanske. Men nu vet ni något om mig som ni inte visste förut.
Ha degött
Kommentarer
Trackback
